Jag sprang på Isabella på stan och stannade och pratade två sekunder. Jag kände mig av någon underlig anledning stressad och hade då inte hunnit byta sockar (skrev i förra inlägget att de jag hade gick sönder) och jag kände mig minst sagt.. ja, förvirrad.

Inte så där förvirrad så att jag inte förstår någonting som någon sagt till exempel. Utan så där,.. Vimsig.

När jag funderade på det insåg jag att jag är på väg mot att i framtiden bli en sån där förvirrad och vimsig dam. En sån som egentligen är smart och verkligen när det gäller, men som annars skojjar omkring och ja, vimsar.

Hah!

(Så ledsen Isabella om jag verkade knäpp(haha)! Det var roligt att se dig i alla fall!!)

:)