Från att för ett par veckor sedan knappt ha brytt mig till att nu, i de sista sekunderna av tredje perioden, bli så tung i hjärtat. Att bli så besviken. Inte på Luleå, men på förlusten.

Vad är det med mig?

Det känns bra att vara, ha varit, en i gänget. Ett fan liksom alla andra, insatt i Hockeyn som är så stor här i Luleå.

Luleå kämpade bra. Det tycker jag absolut. Och jag tycker inte det är rätt att beskylla Anders Nilsson(Var nu stolt över mig, jag har koll på flera spelares namn och ansikten!) som jag sett på Facebook att flera gör.

Det tar ont att de förlorade, det var så nära, så lika, sådan otur att det gick som det gick..

Men bra kämpat!

Nästa år!