De kikar på hur lång tid det tar, vad det finns att se och jag hör namn som London, Paris, Venedig, Rom, Madrid m.fl.

Det får mig att inse hur gärna jag vill åka dit och se och upptäcka! Fast jag vill dit vid annat tillfälle (menar alltså inte att de borde ta mig med, haha).

Jag funderar på att plugga till hösten. Ett Tekniskt basår i MA. Jag gillar matte och jag har ingen aning vad jag vill bli (fortfarande..) och det börjar kännas stressigt. Så jag tänkte att jag kanske kunde börja där, sen resa och jobba runt och sen hoppas och hålla tummarna på att jag listat ut något!

Det känns som att tiden rinner. Om 9 år är jag 30! Då måste jag ha rest klart, pluggat klart och ha jobb känns det som. 
Men då kändes det som om jag skulle vara vuxen och mogen vid 18 när jag var 13. Och så hände det inte riktigt. Haha.

.....

Men hur låter det?
Då får jag vara hemma ett tag också. Jag har absolut lärt mig att uppskatta Luleå mer nu under de senaste 6 månaderna. Så att vara där ett år skulle nog inte vara så farligt! ;)
Men jag vill verkligen se mer av världen. Och det känns inte riktigt så lätt i framtiden när man (förhoppningsvis) har familj och barn.

Det är klurigt det här.