Jag älskar att Dove's små choklader har fina meddelanden under chokladbiten.

Movits!

Tom Jones

Waldorf

Jag fick träffa Marie och Ida och Isabella ikväll. Att få träffa er gjorde min kväll, tack flickor!

Det slog i ordentligt ikväll. Jag höll på att packa och insåg att jag inte visste var mina SUPERVIKTIGA papper var. Dock hade jag bara råkat lägga några kläder över dem, men jag sökte i över en halvtimme innan jag hittade dem.

Anyway.

Kalaset var.. Inte kalas. Det var fulla människor överallt, jag såg på hur vakterna och poliserna kastade ut kille efter kille och folk som stod och spydde och plötsligt kändes inte kalaset lika roligt längre.

Men efter att ha gått och letat människor i en timme utan tur var det inte heller toppen precis. 
Tänk vad ensam man kan känna sig med så många människor omkring?! 

Jag messade och messade och ringde och ringde. Ingenting. 
Min sista kväll i Luleå blev inte riktigt lika minnesvärd som jag hade hoppats på.

Men som sagt är jag superglad att jag fick träffa Isa, Marie och Ida!

Godnatt!

Det börjar bli så att man säger Hejdå till allt fler och fler nu. Det närmar sig ordentligt.

Nu börjar nervositeten komma tror jag. 
Har jag alla papper?
Jag måste hinna göra det där?
Har jag för mycket grejer med mig?
Har jag för lite grejer med mig?
Tänk om jag glömmer någonting! 

NU ska jag ta och packa ner kläderna och andra småsaker i resväskorna. I en resväska i alla fall. Så är det gjort och ur vägen. Det är nog på tiden.

Om ca 24 timmar är jag på väg mot Kallax. För att inte sitta här, i min säng där jag sitter nu, på över ett år. Det är svårt att förstå.

Godmorgon..

Jag är fruktansvärt trött.
Man sover mycket sämre om man går och lägger sig sent.
Kvart i fem lade jag mig i sängen för att sova.

Trots att jag är så trött och hängig kan jag inte ångra att jag ställde upp som frivillig för att jobba inatt. Ja, det var frivilligt, ej som anställd, och det var riktigt intressant.

Jag själv blev inte approached av någon som hade frågor och funderingar, men det var intressant att observera dem som stod och pratade på håll också.

Dock var det fruktansvärt kallt inatt. Jag satt i en slags långarmad träningsjacka, fleecejacka och västen och frös som jagvetintevad ändå.


Men riktigt roligt har det varit. Jag önskade lite att kalaset skulle vara alltid och att jag fick jobba i Kalaskyrkan mer!

Jättekul, verkligen!

Jag har kommit fram till att jag åker till USA precis i lagom tid.

Det har nämligen helt plötsligt kommit kyla hit. Det är rent av kallt att gå ut. Luften är kylig och det blåser till och från. Det känns inte alls varmt. Men solen skiner, till och från, så det är vi ändå glada över!

Tidigare i veckan var det varmt så svetten nästan rann.

Vad hände???

Men jag reser snart och får med mig innehållet i denna:

2kg Marabou, känns inte helt fel!

Mer jobb i kalastältet idag, och ikväll blir det Waldorf med mina flickor.

Det är allt jag hinner med nu, men har lite bilder från Movtis! från igår så dem räknar jag med att kunna lägga upp på mitt hål (15-01) idag.

:)

Om jag inte misstar mig så är det nu två år sedan jag, Emmelie och Heidisan begav oss av till Kreta för två veckors semester. Och vilken semester det var! Toppen!

Det här datumet låter bekant och det är den enda händelse jag kan tänka på som kan ha inträffat då.

Idag ska jag få ta och jobba på Lulekalaset, i Kalaskyrkan, istället för på Mötesplatsen. Känns roligt och bra, jag hade städat allt på MP och nu får jag träffa människor också. Annars gick jag bara instängd och städade helt ensam.

10-12 ska jag stå i korvkiosken och sälja korv och glass (dock börjar inte försäljningen förrän klockan 11)

Resten av mina timmar är jag inte helt hundra på, men dem kommer att spenderas kring Kalaskyrketältet i alla fall.

Kom förbi, köp en hemmabakad bulle (mamma och jag bakade vattenkaka igår, dock ska nog dessa inte läggas fram förrän på fredag), skänk en slant, prata och mys!

:)

Jag tror jag har kommit längre i packningen än vad jag först tänkte. Det känns som att det är så mycket kvar, men det är nog eftersom så mycket kommer att stå kvar. Och står kvar.

Jag kikar hela tiden mot min golvhylla och tänker att jag måste ta den näst, men saken är den att jag redan rensat den och den är klar! Så himla skumt.

Behöver nu bara hjälp av mina kära vänner att välja which clothes to bring. Kan inte göra det all by myself.

Isabella? Emmelie? (A)

Huvvaligen vilken stressad dag det har varit.

Väldigt lugnt på jobbet till en början i och försig, men sedan...

Jag tog en sväng förbi stan för att springa och leta presenter. Köpte ingen idag.. 
Hem och kolla mail + ringa Elgiganten som inte kunde hjälpa mig helt och hållet med datorn. 
SÅ, det blev en tur in till butiken, med min kära mor som moraliskt stöd.

De lyckades få bort den hemska funktionen som minimerar allting var minut och jag fick reseersättning (50:-) och ersättning för besväret (200:-). Inte så dåligt det inte.

Nu är det bara hoppas att det inte är någon annat fel, eller att jag, ifall det finns något annat knasigt med datorn, upptäcker det i tid.

Jag åker på söndag! Herre vad snabbt tiden går!

Städa rummet nu...

Jag satt just och läste och skrollade på Aftonbladet. Plötsligt ser jag bilder från Afrika, svältdrabbade Afrika. Det är så hemskt och jag blir alldeles tung inombords. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vilken exakt känsla jag får. Men att det är hemskt ploppar i alla fall upp i huvudet.

Hur kan man vara så smal? Stackarna, dem ser verkligen ut som om dem ska gå av av en liten vindpust.

För en timme sedan var jag ruskigt hungrig, så där så man tänker att man dör av hunger, ungefär. Men det är ju ingenting i jämförelse. Jag får dåligt samvete av att jag tänkte det tidigare. Inte för att jag trodde det på riktigt, men tanken är ju verklig för så många andra, speciellt nu i Afrika.

Jag tycker alla borde skänka en slant. En krona, en femma, en tia, en tjuga, en femtiosedel, en hundrasedel. 
Småmynten du har i fickan, snälla! Under Luleå Kalaset verkar det som att vi på Kalaskyrkan kommer ha någon bössa där man frivilligt får skänka en slant. However stor eller liten summa man vill.

Även en liten krona gör skillnad.

Jag tycker att det är the right thing to do och ville uttrycka min åsikt och uppmärksamma händelserna ytterligare lite.

HÄR.

Jag törs inte göra någonting åt problemet själv. Rädd att råka göra något fel som jag själv måste stå för kostnad eller liknande.

Så, imorgon ska jag ringa och prata med Elgiganten i Luleå och fråga vad i hela friden dem har pysslat med.

Så less!

Så.. rädd.. Nej, men orolig kanske, att dem ska vilja titta på den och att det ska ta ett flertal dagar eller veckor, vilket jag inte har då jag åker mot Stockholm redan på söndag.

Suck!

Bra är i alla fall att jag ska jobba på Luleå Kalaset och mest troligt får helgpass till det. Så det är det ljusa i tillvaron.

Dagens sämsta: Jag pratade med Elgiganten om problemet i datorn (fönster som minimeras varenda minut, utan att jag petar på någonting) och dem sa att jag måste göra en återställning av hela alltihopa. Kul. Just när jag fått igång det och installerat klart grejer...

Dagens roligaste: Fika med Emmelie och Helena. Den förstnämnda har jag inte sett på flera månader och den sistnämnda inte på ett par år, minst! 
Så det var mycket trevligt. För den som inte vet så gick vi tre mellanstadiet och högstadiet tillsammans (minus mitt år i USA, åttan).

Nu ska jag väl ta tag i det här med att återställa skiten.... Wish me luck!

Åh jag fick en så fin kommentar av Bella!

Jag vet, jag har varit superdålig på att lägga upp bilder på senaste tiden. Har inte blivit att fota så mycket och det jag har fotat, well.. Det har inte varit lika roligt att redigera och fixa på den stationära datorn (fråga mig inte varför, men det är helt enkelt inte lika spännande och roligt) som jag använt i sommar (eftersom min laptop gick sönder där för ett flertal veckor sedan).

Nu har jag ju dock min nya, fina Sony Vaio med 16,4" skärm, så det blir både lättare och roligare att redigera här. Min förra var 15,6".

Anyway. Så fort jag rensat ur mitt rum ska jag föra över gamla bilder, de som jag vill ha med mig till staterna, från den externa hårddisken där allt just nu ligger.

Och DÅ lovar jag bilder.

Och när jag kommit fram till Boston och fått göra mig lite hemmastad och när jag får lite egentid till att ta en prommis, då kommer det bilder. Det ät som jag tidigare nämnt ny miljö jag behöver. Den här gamla är så tråkig och trist att fota om igen.

:)

Om jag hade blivit stabad i halsen och dött, men vaknat upp som spöke och inte förstått att jag var död...

Då skulle det nog kännas som det gör på halsen nu. Jag har haft ont på vänstra sidan av halsen i ett par dagar och förstår inte varför. Det är riktigt ömt.

Jag trodde först att jag hade sträckt mig på något sätt, men sånt brukar inte hålla i flera dagar. Inte för mig.

Får anta och hoppas att det bara är det. Har inget minne av att jag skulle ha slagit mig i alla fall.