Om det är något liknanade det här som det känns att bli gammal, då dör jag helst innan dess. Dock inte riktigt än, tack.

Det gör så sjukt ont att gå. Att resa sig. Sätta sig. Huka sig. Det går knappt. Går. Haha. 
Nej men, det fungerade idag då vi gick väldigt mycket i Newport, där månadens au pair möte var, men så fort jag suttit i en minut eller mer och ska resa mig och gå så känns det som att benen ska ge upp och jag går bredbent och med böjda knän och på tå. Träningsvärk som denna har jag verkligen aldrig upplevt förr. 
I mage känns det som sagt också fortfarande. 

Det är nog bra i alla fall, för jag kommer mig verkligen inte ut på powerwalks den här helgen, det fungerar liksom inte, och då får kroppen vila och förhoppningsvis passa på att göra sig av med den attans förkylningen också. 
Har druckit två stora koppar te med en massa ingefära + en Friggs C-vitamin (sista förpackningen, PANIK!) på morgonen och nu ikväll en amerikansk c-vitamin också. Men de sistnämna smakar som Apotekets vätskeersättnings brustabletter som man tagit en två, tre gånger dagen efter krogbesök. Inte gott, alltså. 

Jag klagar inte, det är bara så konstigt att vara så fångad i sin egen kropp och jag tycker synd om de som är det kontant. Huvva vad obehagligt det är!...

Jag har förstått läxan nu, att man mår dåligt av att skita i träning och att det är så mycket svårare att sätta igång efter att ha varit ifrån det så pass länge. 
Jag förstår, så kan vi glömma detta nu och move on?
Tack!

Jag ska bli moster!

Min kära syster-vän Jessica i Oklahoma är gravid och de väntar en liten en i November. De vet inte om det blir en prins eller prinsessa än, det dröjer 4 veckor till sa hon.

Så spännande! Jag kan inte tro det. Det känns ju som att det var igår vi gick i samma klass ihop, då jag inte helt och hållet kunde läsa hennes skrivstil (inte för att hon skrev fult eller dåligt, bara ovant för mig), som vi satt på staket-stången på rasterna, som vi stod och skrattade i lunch-kön, som vi hängde ute hos henne på deras gård med hundar och katter och drev med ankorna och klappade de fina hästarna.  Då vi hade cool-whip krig sent en kväll med tjejerna för att vi inte hade lyckats få tag i rakgel, hur det var så äckligt tufft att skölja ur geggan ur håret sedan. Hur vi kring 4th of July hade raketer ute på deras gård, jag Jessica och Catie och hur vi tre hade spottävling med vattenmelonskärnor i deras kök, hennes mammas födelsedag som vi skrattade så vi fick träningsverk i magarna, då vi hade matkrig där, då vi bjöd dem på palt, då vi spelade Tennis vid banorna på colleget, då vi körde omkring med rutorna nerdragna och musiken på högsta volym. Då vi badade i creeken, då vi jagade Peacocks på Oklahoma City Zoo, då vi körde omkring i Ardmore, Drive-inade på Arby's, lärde oss använda beställningsmaskinerna på Carl's Jr, då vi tog långa promenader vid höga kusten, då vi hittade Gracee, då vi stod vi overpasset och vinkade och fick alla lastbilar att tuta, då vi hoppade upp på höbalar och sjöng och dansade till Mamma Mia soundtracket, då vi var uppe halva natten och skrattade till Jeff Dunham tills vi låg dubbelvikta på golvet, då Jessica hoppade Bungyjump, då vi for till Norge, då vi paddlade kanot. Då vi dansade i regnet utanför Sooners och alla tittade på oss, då vi hängde i lilla Tish och bara umgicks med vänner, då vi hälsade på gamla lärare. Då vi for förbi gamla lägenheten, då vi for till Ten Acre Rock, då vi var förbi Sipokni West, då vi körde omkring ett gäng på the backroads at night och bara levde och var.

Jag har så många fina, underbara minnen med den tjejen. Så många enkla, fantastiska och så flera extra knasiga och roliga och underliga. Utan henne hade jag inte varit så stark som jag är idag. Jag undrar hur jag hade varit.. Undrar om jag hade suttit här, om vi inte flyttat till Oklahoma i första taget. 
Jag hade nog varit en av alla dem som hör namnet Oklahoma och tänker "who'd want to live down there, in the middle of nowhere". Tänkt att där finns väl inget att se, inget att göra, inget att känna. 
O så fel dom har. Jag önskar att alla fick chans att bo där ett tag. Eller nej, då skulle det så klart inte vara lika speciellt.. 

Mina vänner måste vara fundersamma över vad det är för ställe som jag babblar om, som jag älskar, som de aldrig har fått se. Det är en underbar plats. Det är en fri plats. 

Nu måste jag lägga mig. Har en tidig morgon och lång dag, Au pair möte hela dagen. Suck, jag ser inte fram emot det och körsbäret är att hela kroppen värker. Men men, klaga lagomt!...
Godndatt :)

Jag höll på att börja gråta nyss när jag helt plötsligt mindes min dröm.

Jag har ingen aning om vart den kom ifrån för sånt ligger inte alls i mina tankar!

Jag drömde att jag skulle gifta mig med The One, men före ceremonin var jag med två vänner på något event som vi var tvugna att gå på och sen hade jag bara en timme att göra iordning allting och mamma hade glömt det riktiga sminket och hårgrejerna jag skulle ha så jag fick improvisera men blev klar typ en minut för sent så killen trodde inte att jag ville eller något sånt och det blev jättefel och jag försökte ställa det till rätta men jag kunde inte hitta honom någonstans och blev jätteledsen.

Känslan hoppade på mig nyss när minnet av drömmen kom tillbaka. Usch!

Haha, ibland har man allt konstiga drömmar!

GRATTIS min underbara bror på 16 års dagen!

♥

Grattis mormor, min ängel!

♥

Idag säger vi Hurra hurra och Grattis Grattis till två finisar!

Det är min lilla söta kusin Maja som fyller 9 år idag samt min kära vän Isabella Spegel som fyller 21!

Jättestort GRATTIS till er båda och bamsekramar skickar jag!

Jag hoppas att er födelsedag blir minnesvärd, jätterolig och den bästa hittills!

(Och även Grattis till min bror Alfred som har namnsdag, Grattis!)

(Har tyvärr inga bilder av dessa två i den här datorn.. Så får bli en helt annan istället, från konserten med Boston Pops som jag var på 22a December med min värdfamilj)
(och jo, jag satt inte uppe klockan tre, utan tidsinställde inlägget så att det skulle poppa upp på morgonen i Sverige!)

Underbar konsert!

Först och främst en bild på den underbart fina Willow Treen jag fick av mamma som Going Away Present, fast vi hann inte innan flyget så den kom sent i ett paket med posten!

Och så Willow Tree asken jag fick av Annika. Bild av den var efterfrågad. Asken heter Friendship (Memory Box).

Och så den superfina ramen med bilder jag fick av Annika i födelsedagspresent!

I paketet som kom förra veckan, från mamma, fanns även ett av hennes egengjorda födelsedagskort. Jag har inte tagit några bilder på det, den nedanför är från hennes blogg.

Här kan du se resten av bilderna på kortet. Det är verkligen fruktansvärt vackert!

Jag blev med lugg igen i alla fall. De senaste 3-4 åren har jag alltid klippt pannlugg i augusti-september och låtit den växa ut så den är lång under sommaren. I år har jag varit alldeles för lat för att ha lugg. Den är besvärlig att ta hand om. 
Men så skulle jag toppa håret idag och i sista sekunden kom jag på att jag nog ville ha lugg ändå. Så så blev det!

:)

Mardröm.

Dock vaknade jag inte och var särskilt rädd, men i drömmen var vi alla terrified. 

Jag vet inte vilka exakt jag var med. Vänner i alla fall. Vi var på läger några timmar bort från.. Ja, säg Luleå. Lägerbyggnaden var gammal, men fint gammal, som de stora fina husen i Jane Austen filmer. Den låg långt in i skogen.

Människor började plötsligt försvinna och vi såg varg-fotstår i snön som poppade upp från ingenstans en kväll. Efter någon dag märkte vi att monstret rörde sig inomhus också och vi försökte ta oss till den andra byggnaden, som kan ha varit ett skjul. Dock klarade sig inte alla och det såg sedan ut som ett blodbad där ute när varulven, som vi då fått syn på, var klar med dödandet.

Jag vet att jag stod öga mot öga med honom i början av lägret, då jag hamnat i ett bäcksvart rum. Så varför han inte högg in på mig och tog sig lite middag, det har jag ingen aning om.


Efter några dagar var vi bara tre kvar och under dagtid (varulven var mest ute på natten, knappt någonsin på dagtid)bestämde vi oss för att ta bilen därifrån. Jo, bilen, vår blå Saab hade poppat upp från ingenstans den också, och nyckeln i min ficka.

Just när vi skulle ta oss iväg ser vi två överlevande, som vi inte kände, komma krypande ut från skogen, så vi tänkte låta dem följa med. Men den försökte lura oss och lämna kvar oss genom att starta bilen med en nyckeln dem hade. Vi hann precis hoppa in oss i bilen allihopa när vi hörde varulven på håll och satte iväg med full fart längs stigen.

Vi kom till en byggnad av något slag, som vi vr tvugna gå igenom, det var nämligen tät skog runt i kring, så det var enda utvägen.

Väl inne var det en lång korridor rakt fram, och på andra sidan var ljuset, ungefär som i en tunnel.
Vi sprang.
Mitt i var det någon som stängde en dörr, utan handtag på vår sida.
Som tur var var det en dörr av kartong så jag tog min pennstump, som jag av någon anledning hade i handen, och började hugga i kartongen. Till slut kom jag igenom och de andra bakom mig.

Ute ur denna byggnad var en superstor parkering. Jag kom ihåg den från början av drömmen, då jag kommit dit med pappa och Alfred. Dock var inte dem med på lägret.
Helt plötsligt hade mina två vänner från lägret nu blivit utbytta till pappa och Alfred och vi kutade iväg dit där vi hade parkerat lilla gamla prutt-Saaben. (Vi har en gammal Saab -64a)

Och det var allt jag kom ihåg.

Så härligt att jag kom ihåg så många detaljer! I vanliga fall kommer jag sällan, ytterst sällan, ihåg vad jag drömt!

Jag kunde inte låta bli att titta lite närmare på en del prylar och papper jag hittat ikväll.

Vårterminen i 6an fick vi alla göra varsin "Boken om mig" där vi skulle presentera oss lite, våra familjer, intressen, händelser osv. 
Jag har skrivit ett A4 med rubriken "Om jag vann en miljon".

Så här står det:

"Om jag vann en miljon skulle jag flytta till Los Angeles, USA. Om det skulle hända hoppas jag att jag är typ 21 år då eller nått sånt. Jag ska bara ta med mig det viktigaste och handla resten som kan vara kläder och sånt.
Sen skulle jag roa mig ett par dagar för att sedan söka jobb. Det får inte vara något heltidsjobb för jag vill ha tid med annat också. 
Jag skulle bo i ett litet hus nära havet för jag gillar att sola och bada. Och jag tror nog att solnedgången skulle vara det vackraste jag någonsin sett om jag fick se den. 
Om jag flyttar dit någon gång så hoppas jag att jag också träffar någon kändis."

Jaa. Ganska nära. Minus miljonen och några andra detaljer..

:)

Tänk att man kan bli så fruktansvärt glad och lycklig av ett litet brev!

My sister just wrote me a letter..

Du som känner mig vet redan om att jag har en bästa vän och syster i Oklahoma, USA. Men det här är för dem som inte visste det sedan tidigare också.

Nej, jag och Jessica har inte samma mamma eller pappa eller någon annan släkting gemensam, men vi kallar oss ändå för systrar, eftersom vi faktiskt är det på ett annat plan. 
Vi känner oss båda mycket närmare varann än vi gör med våra släkter och vänner, bästa vänner som verkligen varje gång vi pratar är det som om vi träffades igår. 
Det har som längst gått.. jaa, jag skäms nästan för att säga det, men det kan nästan ha varit ett år, den längsta tiden då vi inte pratat. Inte för att vi bråkat, men i och med tidsskillnaden har det varit jättesvårt att timea in det rätt. Vi har båda haft saker för oss.

Men nu innan Grekland skickade jag ett litet brev till henne. Jag kände att jag var tvungen höra av mig, jag ville prata med henne, och jag tänkte att det är så tråkigt att man knappt skickar brev till varandra längre. Så jag bestämde mig för att göra just det.

Och idag fick jag hennes svar! Det är så himla roligt att få brev i posten, på riktigt! 
Och långt var det också! En massa goda, fina nyheter och minnen och jaa,  jag är bara så glad!

:)

Sisters in Heart
(2008)

Bullbak på g!

Efter jobbet for jag in till stan. Tänkte anmäla mig för att bli blodgivare. Fick en liten folder att läsa igenom och under det hela fick jag en riktigt obehaglig känsla. Jag blev lite rädd. 
Annars är jag inte svag eller så för blod, har tagit massa blodprover och visst, det kanske inte är det roligaste att göra, men det är absolut inget jag fruktar, om man säger så. 
Nålar har jag inte heller någon fobi mot.

Det koms fram att jag inte kommer hinna ge blod innan mitt år i USA, så jag slapp. Dock var pappa där och skulle ge blod så jag kikade på hur det gick till.

Ska här erkänna att det vred sig lite i magen när jag såg hur påsen där fylldes med blodet, men jag mådde inte vidare illa av det. Men det var lite obehagligt..

Jag funderade över varför jag kände sådär.. Jag vill ge blod, jag vill hjälpa till. Men just den tanken är läskig..
Kommer dock att göra det någon gång, om mitt blod är användbart.

(Känns lite läskigt att prata om blod så där. Mitt blod, liksom. Haha)

Dem lyckades inte med Marliyn i The Kennedys. Jag tyckte inte att hon var lik, annat än att håret och sminkningen var typisk Marilyn Monroe.

Hon var mer lik Madonna än Marilyn.

Jag hoppas, för min egen skull, att alla har såna här dagar. Så att ingen sitter där ute nu och får en ruskigt negativ bild av mig och tycker jag är en sorglig figur. Jag är oftast egentligen väldigt glad, förr var jag deprimerad, men inte nu, inte längre.
Jag har mycket att se fram emot.

Men så händer småsaker som nu, som jag tar personligt, dumt nog, och det tar någon dag.


Jag känner mig verkligen deppig, melankolisk, utanför, oälskad, arg, ledsen, orolig, utanför, gråtfärdig etc.

Och som som andra ser mig som värdelös, att jag inte räcker till, att jag är opålitlig, inte rolig, hemsk, osympatisk, ointressant etc.

(Och NEJ, jag är inte ute efter pity-kommentarer. Just saying hur jag känner, förklarar min dåliga bloggning för tillfället osv.)
Snart är jag på topp igen. 
Just wait and see.

I will recover, I will survive. But still, it brought me down. 
I will smile, and I won't fake. But somewhere inside, I'll wonder,
Do you really want to be my friend?

Frågan jag fick (som jag skrev om i föregående inlägg) var angående min design, om jag gjort den själv eller vars man annars kan få tag i den.

Jag har utgått från en blogg.se standardmall och sedan börjat experimentera med koderna. Jag har ändrat design många gånger och utgår vid varje ny design efter den gamla. Jag börjar alltså inte om med en standardmall.

Så ja, man kan väl säga att jag gjort den själv.

När jag haft frågor om hur man får en viss funktion har jag googlat eller kollat med vänner ifall de haft någon aning.

Jag är ingen expert på bloggdesign, det ska jag inte påstå, men jag tycker det är himla roligt.

Så, om du har någon fråga angående min design eller bloggdesign, Shoot!
Jag ska se vad jag kan göra, och försöker mitt bästa för att hjälpa. Kanske har jag svar på din fråga, eller så får jag lov att hänvisa till till exempel designadinblogg.se, där det är lite rörigt (tycker jag) men där jag fått en himla massa tips!

:)